Igår träffade jag en vän till mig. Han är nyrik. Jag hade sett fram emot detta, funderat på vad han skulle bjuda mig på och så. Vi gick till en fin restaurang och jag beställde in kantarellsoppa till förrätt och sen lammytterfilé till huvudrätt. Vi åt och drack och jag lyssnade på hans nyrikedomar, kvinnoaffärer, framtidsplaner etc. Jag var exemplarisk, jag var fan briljant, som middagspartner. Jag skrattade högt åt hans berättelser, jag frågade nyfiket efter detaljer i hans historier och försökte ge han råd som utomstående. Notan kom. "Jag tar den", sa han. "Ja, tacka fan för det din nyrika djävul!", tänkte jag. Sen kom det: "Naaajs, då är det du som är skyldig mig drinkar för 500 ikväll, ska vi gå? Sitt kvar. Jag ska på toa först.".
Resten av kvällen fick jag springa fram och tillbaka till baren på tre olika ställen som en liten skrämd hjälpreda. Som min nyrike väns lilla hjälpreda.
2 kommentarer:
det var väl hans lilla hjälpreda du var i norge också
du är min lilla hjälpreda. du är ännu värre med andra ord.
Skicka en kommentar