Det här är Andreas. När han föddes i Stockholm runt 1974 kunde han varken prata, gå eller borsta sina tänder själv. Därför är det smått fantastiskt att han drygt 30 år senare, mot alla odds, lärt sig att spela backgammon. Idag ska vi spela. Det är ganska trevligt. Ofta dricker vi kaffe och äter kakor. Andreas spiller mycket och kladdar med sina kakor. Jag låter han alltid vinna. "Ahh där fick du mig igen!" Säger jag och Andreas svarar alltid "Jag. Bäst." med sitt sluddrande tal. Efteråt följer jag Andreas till tunnelbanetåget och ser till att han kommer hem ordentligt. Han är enkel. Somliga skulle säga enfaldig. Men jag gillar han. Men framförallt gillar jag backgammon.
3 kommentarer:
vafan!klart man spiller när dom alltid har så jävla dåliga koppar.och dom där kakorna går ju sönder så fort man tar i dom
It's funny because it's true.
aaaaahahahaha... fan va bra.
Tack för igår!
Skicka en kommentar