Jag kom att tänka på Siggemös

Jag är sen barnsben väldigt rädd för a-lagare. Och allt är Siggemös fel. Han var en a-lagare som bodde temporärt i Nykroppa en sommar. Han hade alltid en dålig dag. Den sommaren gjorde Siggemös livet surt för mig och min kompis Dennis. Jag och Dennis var ute och metade i stort sett varje dag. Och jag säger er att Siggemös dök fan alltid upp oavsett var vi fiskade. Det hela gick oftast bra d v s vi hann sticka innan han kom fram till oss. Tror egentligen att det var det som retade Siggemös. Att vi alltid sjappade i 180 på bmx med metspön som lans varenda gång. I slutet av sommaren skedde det som jag och Dennis fruktat hela tiden. Vi stod och metade vid "Bottnarna". Siggemös dök upp. Det gjorde han alltid. På sedvanligt manér hoppade vi upp och bajkade iväg så fort vi kunde för att undgå honom. Någonting var dock helt fel denna gång. Helt fucked up – Siggemös var spiknykter! Han började springa efter oss. Jag tror att Dennis grät. Själv planerade jag att börja gråta så fort vi lyckats skaka av oss Siggemös. Men när jag hör glas krossas mot asfalt bakom mig brister det för mig. Siggemös har kastat en spritflaska efter oss. En spritflaska han borde ha druckit upp för länge sen! Jävla Siggemös. Helt jävla oberäknelig på alla sätt och vis.