tisdag 26 augusti 2008

Surra med Siri – Fyra månader senare


Hur står det till med Siri nu - fyra månader senare? En sommar har gått men blev det som hon hade tänkt sig? Och vad hände med alla drömmar?

Har du en fundering eller fråga till Siri så ställ den här i kommentarsfunktionen!

Missade du "Surra med Siri" i våras så hittar du det här!

Och Siris svar från i våras kan du läsa här!

8 kommentarer:

Anonym sa...

Fråga: Kan man sätta ett pris på ett mänskligt liv?

Kalle sa...

Hej Siri! Jag har två frågar/funderingar:

Vilken är din favoritfärg?

Varför är det så att om en tjej ligger med en massa killar blir hon kallad hora, men om en kille ligger med en massa tjejer blir han värsta hjälten?

Kristoffer Triumf sa...

Åh, den där andra är knepig.

Jag undrar om du kan säga "sex laxar i en laxask"?

Petter sa...

Hej Siri!

Jag har inga som helst minnen av min barndom och det känns som ett hål i min själ/hjärta. Kanske kan du hjälpa mig att fylla denna tomhet? Kanske kan jag få återskapa den där försvunna tiden med hjälp av ditt liv? Ja? Vad tänker ett barn (du) på? Vad gör ett barn (du)? Vaknar ett barn (du) mitt i natten ibland?

Tacksam för svar.

Anonym sa...

Hej Siri!
Kul att det funkar bra för dig med livet och Jakob. Nu är det så att jag går i bilköpartankar och undrar lite vad som är hållbarast för framtiden när det gäller bränsle.
Fordonsgas, etanol, gröndiesel eller en hederlig gamal bensinmotor.
Vore tacksam för en ung infallsvinkel.
Boxermotor for life:)

Martin sa...

Hej Siri, minns du mig?

Det är min enkla och ganska egocentriska fråga.

Jacob! sa...

Hej Siri!

En turist i Marocko hade gjort allt som fanns att göra, men fortfarande hade han ett par dagar kvar innan det var dags för hemresan. Den första dagen vankade han rastlöst omkring i staden, men på andra dagen hade han kommit på ett sätt att förströ sig. Han gick ut i öknen längs karavanleden och satte sig på en sten och väntade. Då två beduiner på häst kom förbi hejdade han dem och höll fram ett guldmynt.
-Minna herrar, sa han, ni skulle inte vilja göra mig glädjen att rida i kapp till palmen därborta? Den av er vars häst kommer sist i mål får det här guldmyntet.
-Sist?! utropade de två beduinerna.
-just precis så sade jag, sa turisten, Sätt i gång nu!
De två beduinerna, som gärna ville förtjäna myntet, startade i riktning mot palmen, men eftersom båda höll igen sina hästar så mycket som möjligt rörde de sig knappt ur fläcken. De var på väg att ge upp när de mötte en dervisch. De satt av och frågade honom till råds om hur de skulle göra:
-Ska vi dela på myntet, eller komma överens om att den som kommer sist i mål ska överlämna myntet till den andre?
-Nej, nej! man bör alltid vara ärlig och följa uppgjorda vilkor, sa dervischen, ni ska göra så här...
De satt återupp på hästarna och red i sporrsträck bort till palmen, på ett par minuter var kapplöpningen över och turisten gav myntet till den som kom först fram. Vilket råd gav dervischen?

SweJens sa...

Hej Siri!

Är det inte bra märkligt att gamla människor som bor på hem och är helt friska i huvudet får dela avdelning med dementa gamlingar. De friska måste bli onödigt deppiga och få väldigt lite stimulans den sista tiden i livet. Det känns inte ok. Kanske är jag lite orolig hur det ska bli för mig. Vilken kategori jag än må hamna i. Hur ser du, som precis börjat livet, på det?