Skön häst med självdistans. Han hade satt rattmuffen på mulen. Kredd.

1987 – Born Bowler vinner Rikstotofinalen i bronsdivisionen! 2008 – "30 spänn!? Glöm det! Du får 10."

IKEA Huvudsta

"Ååhkej... för att det här överhuvudtaget ska fungera så gör vi som så att ni vinkar..."

"Stationen ser ut som ett UFO" sa Nyström. "Mm, det har du rätt i!" sa jag då.

Västra Skogen! Sveriges längsta rulltrappa! Nyström protesterade med att det finns säkert någon gruva som har längre.

För er som undrar...

... så funkar varken lås- eller visakort i SL-spärrarna. Tro mig.

Gruppdynamiken bröts idag av någons "oroliga mage"

Bostadsbyte genomfört!

Bytte lägenhet med Berit. Rakt av ba. Kan inte låta bli att tänka på att någon annan bott här.

När jag fick en hang-up på frys-bild-funktionen på TV:n och inte kunde sluta frysa bilden gång på gång i hopp om att nästa bild blir ÄNNU coolare, tänkte jag; Så här satt bergis Berit varje kväll och hade hang-up på frys-bild-funktionen på TV:n och inte kunde sluta frysa bilden gång på gång i hopp om att nästa bild blir ÄNNU coolare.

När jag rakade mig, tänkte jag; Framför den här spegeln brukade Berit också stå och raka sig.

När jag utanför porten sprang på en kille som jag jobbat med på ett projekt – vi blev typ ovänner – och jag låtsades som att jag inte såg han, tänkte jag; Lätt att Berit också sprungit på en kille som hon jobbat med på ett projekt – de blev typ ovänner – och hon låtsades som att hon inte såg han.

Undrar om Berit också tänker i dom här banorna i Mittstims gamla lägenhet?

Lill-Babs 70 idag!

Lill!? Det hela har gått för långt. I min bok är hon Gammel-Babs.

Pressmeddelande

Född: Mittstims och Zlatans andra barn

2008-03-06
Pressmeddelande

I dag födde Mittstim sitt och Zlatan Ibrahimovics andra barn – en pojke på 3 278 gram med längd 50 cm. Förlossningen genomfördes klockan 08.30 på torsdagsförmiddagen på kvinnokliniken vid Universitetssjukhuset i Lund.

– Förlossningen gick fantastiskt bra, säger överläkare Dag Wide-Swensson som också var ansvarig doktor då paret Mittstim-Ibrahimovic fick sitt första barn.

Den nyförlöste pojken, som kommer att döpas till Vincent, mår liksom Mittstim bra.

Man kan väl få drömma lite!?

Tänkte att det brukar ju vara ont om sittplatser på bussen dårå...

Visste ni att...

Karl Lagerfeld är född i Hamburg och då faktiskt främst egentligen är en hamburgare.

Intervju med geniet bakom Mittstims nya logotype

Mittstims första intervju. Med Martin Löfqvist. Det är skitsvårt att intervjua. Det måste finnas ett bättre sätt.

Mittstim: Hej!
Martin: Tjena!
Mittstim: Det är inte första gången du gör en logga? Va?

Martin börjar prata på och jag märker ganska omgående att jag inte kommer hinna med att skriva ner det han säger och avbryter han...

Mittstim: Inte så fort!
Martin: Du får skriva nu! Skriv så pratar jag. Annars tar vi det via mail.
Mittstim: Förlåt.

Tystnad

Mittstim: Vad var? Eller vad är din? Om man säger, hur är en relation?
Martin: Va?
Mittstim: Alltså. Vad har du för relation till Mittstim?
Martin: Den börjar bli riktigt bra! Du vet ju! Det är som att...
Mittstim: Kan du prata långsammare?
Martin: Nä, nu får du försöka komma ihåg!
Mittstim: Prata inte så snabbt då.

Tystnad

Martin: Vad skriver du på nu då? Skriver du fortfarande på första frågan?
Mittstim: Vänta...

Martins mobil ringer. Något om en kris. På jobbet uppfattar jag det som. Jag sitter nu och väntar tills han har pratat färdigt. Verkar vara lugnt. Med den där krisen.

Martin: Jag vet inte om vi kommer hinna det här. Ska du skicka frågorna kanske?

Martins mobil ringer igen.

Mitttstim: Vi bryter här.

Jag reser mig upp och börjar gå. Martin håller för handen på telefonen och ryter åt mig...

Martin: Jag vill läsa först!
Mittstim: Nej.
Martin: Lägg av, hörru!

Om du vill läsa intervjun i sin helhet så går det bra.

Skulle ba titta lite!

Cancer camp 2008!

Visste du att...

Vladimir Putin egentligen är ett opublicerat Mittstim-inlägg. På något vis läckte inlägget ut och tog sig via Balkan in i Ryssland och... ja resten vet ni.

Jacob (ridandes) tog med sin nya flickvän till jobbet idag...

Krismötet

Sekunderna innan...

Hade krismöte i fredags rörande den senaste tidens många drunkningsolyckor på jobbet. Just som jag sitter och förklarar mig så händer det igen. En av mötesdeltagarna drunknar i mina ögon.

- Nämen hej! Vart är du på väg?

Vikten av bra förebilder

Tänk vad betydelselös efterbilden är utan förebilden. Det där med att det ska vara manliga eller kvinnliga förebilder tycker inte jag, personligen, är ett måste. Det viktigaste är att det är en bra förebild.

Gästskribent: Goran Kajfes

Söndag 17 februari, 2008.

Morgon
Spelade med Gadd i TV4 nyhetsmorgon. Tilde De Paula kallade mig "Göran Kajfes". Vart skitsur och köpte ny Lypsyl på hemvägen.

Förmiddag
SVT visade skidskytte. Vart skitsur och satte på Frank Zappas Hot Rats.

Eftermiddag
Cyklade och tränade benmuskulaturen på gym med en vän. Vi åt sen en bit mat och tog en kaffe. Hade tappat Lypsylen. Vart skitsur och gick på bio.

Kväll
Såg "En lanthandel i Provence". Fin skildring av Provence lite bortglömda delar. Gled in i en jourbutik på hemvägen för att köpa ny Lypsyl. De hade bara Labello. Allt är jävla Oddjobs fel!

Otäck – och förmodligen sann – historia

"Det står att man får bara köra 30 men killen kör 90 så han höll på att köra på Per."

Förlåt mig Kina...

Jag beställde först "4 små rätter och en stor stark, tack". Till efterrätt tog jag "Friterad banan och en kaffe, tack". Åh herregud vad jag skämdes där vid min fönsterplats.

"Nej, det är inte Arthur Russell."

"Är det här Arthur Russell?" brukar mannenmedladan fråga i princip varje gång jag spelar en låt i hans närvaro. På sistonde har jag flera gånger slagits av tanken att han nog fan inte vet vem Arthur Russell är och att han verkligen undrar "är det här Arthur Russell?".

Visste du...

Att Foppas smeknamn är Mittstim?

Visste du...

Att det var Mittstim som myntade uttrycket "Frukt är godis".

(2003 tog jag dock tillbaka det hela när jag insåg att det mer var en läcker formulering än en sanning)

Work In Progress

Igår hade jag möte med den där formgivaren som ska "shejpa upp Mittstim", som han själv uttryckte det. När vi satt och diskuterade så hände det där som ofta händer när jag samtalar med personer ansikte mot ansikte. Han drunknade i mina ögon. Han frågade om han kan få "smeka upp lite design på mina ögon". "Ja, visst. Är det så du känner så självklart ska du göra någonting av det" svarade jag med en inspirerande stämma.

24 tums MacBook Pro, äntligen!

Jag insåg precis...

att dessa strumpor som jag köpte till mig själv för ett halvår sen nog egentligen mer är en ge-bort-strumpa. Jag skäms men tänker att jag kanske kan – vid en eventuell konfrontation – vifta bort det med ett nonchalant "fick av kärringen, hon tycker jag är så jevvla gullig!".

Gästskribent: Glenn Hysén

TOBBE E KLAR!

GLENN!

Bi-rollen

När en flicka/tjej/kvinna föder barn så är vi alla eniga om att det är en insats som kräver sin man... kvinna. Det är lite av insatsernas insats. Det är vi alla med på och det ska ni ha. Något som alla också verkar vara med på är även hur bi-rollen ska porträtteras. I efterhand. Den bi-roll som mannen innehar vid dramat, thrillern eller farsen.

Jag var på en profylax-kurs igår. Så här lät det mest hela tiden;
"Jaa-a, det finns ju en maskin i rummet. Som blippar och bloppar. Hur reagerar mannen då tror ni?" Följt av ett gapskratt och ett litet artigt skratt från det lesbiska paret. Eller såhär: "Jaa-a, medans jag låg där och krystade för glatta livet stod Håkan och följde värkkurvan på en monitor istället..." kursledaren ställer sig bredbent och hukar lät med en koncentrerad min och säger med lite sluddrande basröst "Nuuu kommer det snart en, älskling!" Kvinnorna och delar av den manliga skaran tjuter av skratt. Jag tycker inte att det är roligt. Jag har inga problem med att mannen som grupp fördummas. Mer att det är riktigt tråkig humor.

Grafik-enheten tar ton!

Har kontaktat en – av vad jag fått höra – ung, hungrig och mörkbuskig formgivare som lovat att ta tag i att förverkliga en dröm jag har om att Mittstim ska få sin alldeles egna moderna logotyp. Han är verkligen hungrig. Visade det sig.

Gruppdynamik när det är som allra häftigast...

Tänk att det redan gått 33 år sen lilla Madeleine försvann...

Jag skrotar...

Jag ska vara helt ärlig med er. Jag sitter ned när jag kissar och jag bäddar sängen. En bra bäddning ska enligt mig vara symetrisk – lika mycket "täckhäng" på båda sidor – och tight. Det finns nackdelar med att vara en såpass bra sängbäddare som jag. Det händer väldigt ofta att jag bäddar in saker utan att det syns efteråt. Det kan vara en morgontidning, mobiltelefon, eller allra vanligast en fjärrkontroll. Det har blivit en Calzone-bäddning. Jag är trött på att behöva riva upp en i mina ögon perfekt bäddning varje gång det ringer. Framförallt blir jag orolig över vad fyllningen i Calzonen skall komma bestå av i och med min flickväns graviditet. Därför har jag beslutat att från och med nu metodiskt söka igenom hela sängen efter kvarglömt gods innan varje bäddning. Så... Adjö Calzone-bäddning!

Atletico Madrid - Valencia

Expertkommentatorn Billy Ohlsson sitter i skrivande stund och använder upp ordet ängslig. Jag är rädd för att det inte kommer bli något över till oss andra.

"Valencia spelar ängsligt"
"De uppträder riktigt ängsligt Valencia-spelarna"
"De är så ängsliga i uppspelsfasen Valencia"
"Den här ängsligheten präglar hela Valencia"

Objudna gäster och allt det innebär...

Först hade vi överhuvudtaget inga problem med att han dök upp. Men sen att han bara stod där? Varför kommer han inte ner och sätter sig? Jag vet inte, det vart riktigt tryckt stämning i alla fall.

Solna C

"Man skulle kunna måla ett kalhygge annars?"

Ja må han leva!

Mittstim fyller 26 år idag! Grattis!

Att arbeta in en doft

Ett tips. Om man vet att man ska göra något roligt och vill förstärka de efterföljande minnena något så kan man arbeta in en doft. Jag gjorde det en gång. Vi skulle åka till ett land som jag inte vill utala namnet på eftersom det har ett ganska snuskigt namn och Mittstim är bättre än så. Hursomhaver, jag visste att det skulle bli fantastiskt. Så jag gick till Konsum och luktade in mig på deras intimhygien avdelning. Det jag sökte efter var en stark och distinkt doft som jag inte skulle glömma i första taget. Mitt val föll på Palmolive Aroma Therapy Shower Gel. Hela semestern överdoserade jag friskt, för det måste man, och vid hemresa en vecka senare var flaskan slut. Så nu när jag vill bli på bättre humör går jag och köper mig en flaska Palmolive Aroma Therapy Shower Gel och går hem och tar en dusch. And I tell you, it works every time!

En sång för Martin

Stillbild på Martin från inspelning

Jag har skrivit ett filmmanus som jag kallar "En sång för Martin". Det är tänkt att ingen ska kunna förhålla sig känslomässigt likgiltig till filmen. Den handlar om Mig och en ny arbetskollega. Den beskriver närgånget – om än ganska repetitivt – en vänskaps uppgång och upplösning genom "Guitar Hero III": slitningen mellan det jag, den friska, inte kan ge upp och det han, den insjuknande, inte kan eller vill klara. Parternas ömsesidiga och ofrivilliga förnedranden. Hur vänskapen är dömd att tappa fotfästet när identiteten smular bort. Det är desperation och ilska så det räcker och blir över, och visst, jag kan säga på en gång att jag grät nästan lika mycket när jag skrev denna film som då jag såg Dancer in the Dark.

Vadet

"100 spänn på att han är tyngdlyftare" viskade Perikles i örat på mig. "Vad pratar du om?" frågade jag. "Han där! Killen som går mot oss. Han är bergis tyngdlyftare!" sa Perikles med iver i rösten. "Ibland är du så himla konstig, men visst! Kör i vind!" sa jag glatt. Med nyfikna steg närmade vi oss killen. Pulsen steg på oss båda. Jag sneglade på Perikles. Hans kinder var något röda av den kalla vinden. Han såg bra ut. Våra blickar möttes för en sekund och Perikles gav mig ett leende. Det värmde. Min puls ökade något. Jag kunde nu känna den i halsen. Min hals pulserade. När killen närmade oss började jag plötsligt tvivla på mitt ställningstagande i vadet. Tänk om han är tyngdlyftare? Jag hade bara sagt "Kör i vind!" och sen hade hjulen börjat rulla. Allt för snabbt? Jag ville ha en kram. Vi kramade om varann. Jag och Perikles. "Som för att besegla vadet" sa jag. Vi kände båda hur våra frustande andetag plötsligt var synkroniserade och att vi andades i takt. Det hela hade varit över på ett par sekunder. "Vi skulle aldrig gjort det där!" utbrast jag med panik i röst. "Det är för sent. Han är här nu" sa Perikles med sin sedvanliga kyla. Att han kan hålla sig så kylig i alla situationer. Imponerande. Vi mötte killen. Han slängde en avslagen blick mot mig och sakta slog hans ögon igen och när han öppnade de igen, sakta, så vilade de på Perikles. Han passerade oss. Perikles och jag stannade upp. Vi vände oss om. Sanningens ögonblick var här. Där, på killens ryggtavla, stod det. I stora bokstäver; "TYNGDLYFTARE".

Det där svåra 47:e inlägget...

Ja, nästa inlägg kommer vara "det svåra 47:e inlägget". Det är då jag ska följa upp de 46 lyckade inläggen med ett minst lika bra. Det är ju vanligt att man väljer att utforska nya områden på "det svåra 47:e inlägget". Det kan handla om att man visar upp en mörkare, mer experimentell, sida. Det är ofta som sådana ansatser inte går hem, en viss skepsis uppstår bland allmänheten. För att skjuta upp problemet med "det svåra 47:e inlägget" är det vanligt att man startar en annan blogg, ett sidoprojekt. Mitt sidoprojekt blev You're Twistin' my Melon, Man!. Men nu är det dags för Mittstim igen. Snart släpps alltså Mittstims 47:e inlägg.

Falskt alarm! Det var tydligen bara något som heter "ballongmage"...

På allmän begäran!

TV-historia.

Jag skrotar...

Jag har skrotat min vänsterställda snedbena. Jag kör sen ett par dagar tillbaka uteslutande med högerställd snedbena och jag älskar det. Adjö vänsterställdhet!

SMS från Leif Stoork

"Tack för senast, plutten! Har du numret till den där vithåriga harpan jag snacka med på fjoll-spektaklet i lördags?"

Min kusin Leif Stoork va på besök!

Leif sladdade förbi i sin nyleasade Saab igår. Det va kul. Han är sig lik. Hans otroligt svajjiga humör, hans ständiga tuggummituggande, det lönlösa kammandet. Det va "Stoorken" som jag känner han bäst.

Efter att ha lugnat ner oss med några "Coachen's" (cola, rom och is från Scaniarinken) gick vi senare ut på fest. Det var maskerad och Leif passade inte riktigt in kan vi väl säga.


Leif fick för sig att en man i storkdräkt drev med han och utan att gå in på detaljer så vill jag bara be mannen i storkdräkt om ursäkt för Leifs minst sagt omilda behandling. Och ja, jag håller med dig om att "Där ska inte näbben sitta!".

Summa summarum kan jag bara säga att det är alltid lika kul att träffa Stoorken och det är alltid lika skönt när han drar.