Visste du...

Att det var Mittstim som myntade uttrycket "Frukt är godis".

(2003 tog jag dock tillbaka det hela när jag insåg att det mer var en läcker formulering än en sanning)

Work In Progress

Igår hade jag möte med den där formgivaren som ska "shejpa upp Mittstim", som han själv uttryckte det. När vi satt och diskuterade så hände det där som ofta händer när jag samtalar med personer ansikte mot ansikte. Han drunknade i mina ögon. Han frågade om han kan få "smeka upp lite design på mina ögon". "Ja, visst. Är det så du känner så självklart ska du göra någonting av det" svarade jag med en inspirerande stämma.

24 tums MacBook Pro, äntligen!

Jag insåg precis...

att dessa strumpor som jag köpte till mig själv för ett halvår sen nog egentligen mer är en ge-bort-strumpa. Jag skäms men tänker att jag kanske kan – vid en eventuell konfrontation – vifta bort det med ett nonchalant "fick av kärringen, hon tycker jag är så jevvla gullig!".

Gästskribent: Glenn Hysén

TOBBE E KLAR!

GLENN!

Bi-rollen

När en flicka/tjej/kvinna föder barn så är vi alla eniga om att det är en insats som kräver sin man... kvinna. Det är lite av insatsernas insats. Det är vi alla med på och det ska ni ha. Något som alla också verkar vara med på är även hur bi-rollen ska porträtteras. I efterhand. Den bi-roll som mannen innehar vid dramat, thrillern eller farsen.

Jag var på en profylax-kurs igår. Så här lät det mest hela tiden;
"Jaa-a, det finns ju en maskin i rummet. Som blippar och bloppar. Hur reagerar mannen då tror ni?" Följt av ett gapskratt och ett litet artigt skratt från det lesbiska paret. Eller såhär: "Jaa-a, medans jag låg där och krystade för glatta livet stod Håkan och följde värkkurvan på en monitor istället..." kursledaren ställer sig bredbent och hukar lät med en koncentrerad min och säger med lite sluddrande basröst "Nuuu kommer det snart en, älskling!" Kvinnorna och delar av den manliga skaran tjuter av skratt. Jag tycker inte att det är roligt. Jag har inga problem med att mannen som grupp fördummas. Mer att det är riktigt tråkig humor.

Grafik-enheten tar ton!

Har kontaktat en – av vad jag fått höra – ung, hungrig och mörkbuskig formgivare som lovat att ta tag i att förverkliga en dröm jag har om att Mittstim ska få sin alldeles egna moderna logotyp. Han är verkligen hungrig. Visade det sig.

Gruppdynamik när det är som allra häftigast...

Tänk att det redan gått 33 år sen lilla Madeleine försvann...

Jag skrotar...

Jag ska vara helt ärlig med er. Jag sitter ned när jag kissar och jag bäddar sängen. En bra bäddning ska enligt mig vara symetrisk – lika mycket "täckhäng" på båda sidor – och tight. Det finns nackdelar med att vara en såpass bra sängbäddare som jag. Det händer väldigt ofta att jag bäddar in saker utan att det syns efteråt. Det kan vara en morgontidning, mobiltelefon, eller allra vanligast en fjärrkontroll. Det har blivit en Calzone-bäddning. Jag är trött på att behöva riva upp en i mina ögon perfekt bäddning varje gång det ringer. Framförallt blir jag orolig över vad fyllningen i Calzonen skall komma bestå av i och med min flickväns graviditet. Därför har jag beslutat att från och med nu metodiskt söka igenom hela sängen efter kvarglömt gods innan varje bäddning. Så... Adjö Calzone-bäddning!

Atletico Madrid - Valencia

Expertkommentatorn Billy Ohlsson sitter i skrivande stund och använder upp ordet ängslig. Jag är rädd för att det inte kommer bli något över till oss andra.

"Valencia spelar ängsligt"
"De uppträder riktigt ängsligt Valencia-spelarna"
"De är så ängsliga i uppspelsfasen Valencia"
"Den här ängsligheten präglar hela Valencia"

Objudna gäster och allt det innebär...

Först hade vi överhuvudtaget inga problem med att han dök upp. Men sen att han bara stod där? Varför kommer han inte ner och sätter sig? Jag vet inte, det vart riktigt tryckt stämning i alla fall.

Solna C

"Man skulle kunna måla ett kalhygge annars?"

Ja må han leva!

Mittstim fyller 26 år idag! Grattis!

Att arbeta in en doft

Ett tips. Om man vet att man ska göra något roligt och vill förstärka de efterföljande minnena något så kan man arbeta in en doft. Jag gjorde det en gång. Vi skulle åka till ett land som jag inte vill utala namnet på eftersom det har ett ganska snuskigt namn och Mittstim är bättre än så. Hursomhaver, jag visste att det skulle bli fantastiskt. Så jag gick till Konsum och luktade in mig på deras intimhygien avdelning. Det jag sökte efter var en stark och distinkt doft som jag inte skulle glömma i första taget. Mitt val föll på Palmolive Aroma Therapy Shower Gel. Hela semestern överdoserade jag friskt, för det måste man, och vid hemresa en vecka senare var flaskan slut. Så nu när jag vill bli på bättre humör går jag och köper mig en flaska Palmolive Aroma Therapy Shower Gel och går hem och tar en dusch. And I tell you, it works every time!

En sång för Martin

Stillbild på Martin från inspelning

Jag har skrivit ett filmmanus som jag kallar "En sång för Martin". Det är tänkt att ingen ska kunna förhålla sig känslomässigt likgiltig till filmen. Den handlar om Mig och en ny arbetskollega. Den beskriver närgånget – om än ganska repetitivt – en vänskaps uppgång och upplösning genom "Guitar Hero III": slitningen mellan det jag, den friska, inte kan ge upp och det han, den insjuknande, inte kan eller vill klara. Parternas ömsesidiga och ofrivilliga förnedranden. Hur vänskapen är dömd att tappa fotfästet när identiteten smular bort. Det är desperation och ilska så det räcker och blir över, och visst, jag kan säga på en gång att jag grät nästan lika mycket när jag skrev denna film som då jag såg Dancer in the Dark.

Vadet

"100 spänn på att han är tyngdlyftare" viskade Perikles i örat på mig. "Vad pratar du om?" frågade jag. "Han där! Killen som går mot oss. Han är bergis tyngdlyftare!" sa Perikles med iver i rösten. "Ibland är du så himla konstig, men visst! Kör i vind!" sa jag glatt. Med nyfikna steg närmade vi oss killen. Pulsen steg på oss båda. Jag sneglade på Perikles. Hans kinder var något röda av den kalla vinden. Han såg bra ut. Våra blickar möttes för en sekund och Perikles gav mig ett leende. Det värmde. Min puls ökade något. Jag kunde nu känna den i halsen. Min hals pulserade. När killen närmade oss började jag plötsligt tvivla på mitt ställningstagande i vadet. Tänk om han är tyngdlyftare? Jag hade bara sagt "Kör i vind!" och sen hade hjulen börjat rulla. Allt för snabbt? Jag ville ha en kram. Vi kramade om varann. Jag och Perikles. "Som för att besegla vadet" sa jag. Vi kände båda hur våra frustande andetag plötsligt var synkroniserade och att vi andades i takt. Det hela hade varit över på ett par sekunder. "Vi skulle aldrig gjort det där!" utbrast jag med panik i röst. "Det är för sent. Han är här nu" sa Perikles med sin sedvanliga kyla. Att han kan hålla sig så kylig i alla situationer. Imponerande. Vi mötte killen. Han slängde en avslagen blick mot mig och sakta slog hans ögon igen och när han öppnade de igen, sakta, så vilade de på Perikles. Han passerade oss. Perikles och jag stannade upp. Vi vände oss om. Sanningens ögonblick var här. Där, på killens ryggtavla, stod det. I stora bokstäver; "TYNGDLYFTARE".

Det där svåra 47:e inlägget...

Ja, nästa inlägg kommer vara "det svåra 47:e inlägget". Det är då jag ska följa upp de 46 lyckade inläggen med ett minst lika bra. Det är ju vanligt att man väljer att utforska nya områden på "det svåra 47:e inlägget". Det kan handla om att man visar upp en mörkare, mer experimentell, sida. Det är ofta som sådana ansatser inte går hem, en viss skepsis uppstår bland allmänheten. För att skjuta upp problemet med "det svåra 47:e inlägget" är det vanligt att man startar en annan blogg, ett sidoprojekt. Mitt sidoprojekt blev You're Twistin' my Melon, Man!. Men nu är det dags för Mittstim igen. Snart släpps alltså Mittstims 47:e inlägg.

Falskt alarm! Det var tydligen bara något som heter "ballongmage"...

På allmän begäran!

TV-historia.

Jag skrotar...

Jag har skrotat min vänsterställda snedbena. Jag kör sen ett par dagar tillbaka uteslutande med högerställd snedbena och jag älskar det. Adjö vänsterställdhet!

SMS från Leif Stoork

"Tack för senast, plutten! Har du numret till den där vithåriga harpan jag snacka med på fjoll-spektaklet i lördags?"

Min kusin Leif Stoork va på besök!

Leif sladdade förbi i sin nyleasade Saab igår. Det va kul. Han är sig lik. Hans otroligt svajjiga humör, hans ständiga tuggummituggande, det lönlösa kammandet. Det va "Stoorken" som jag känner han bäst.

Efter att ha lugnat ner oss med några "Coachen's" (cola, rom och is från Scaniarinken) gick vi senare ut på fest. Det var maskerad och Leif passade inte riktigt in kan vi väl säga.


Leif fick för sig att en man i storkdräkt drev med han och utan att gå in på detaljer så vill jag bara be mannen i storkdräkt om ursäkt för Leifs minst sagt omilda behandling. Och ja, jag håller med dig om att "Där ska inte näbben sitta!".

Summa summarum kan jag bara säga att det är alltid lika kul att träffa Stoorken och det är alltid lika skönt när han drar.

Jag hade en mardröm...

"And his name shall be; Bastard Boy Floyd!"

Åke... eh, vi måste prata.

Exclusive sneak preview

------------------ !THIS JUST IN! ------------------ UFO SIGHTING AT GÖTGATAN 83E!

Vi såg på sportspegeln...

Liv: Vart är det någonstans?
Jag: Jaaa du, svårt att säga...

Jakob & Nejcob

Jag har ju börjat på ett nytt jobb. Min fadder första veckorna har varit en kille som heter Jacob. Precis som mig. Fast med c. Jag heter ju som bekant Jacob med K. Han har visat mig runt på kontoret och introducerat mig för folk (se bild). Det har känts tryggt. Men nu har vi kommit till en punkt där vi måste hitta på smeknamn för att folk ska kunna skilja oss åt. Jag vet inte men jag tycker bara han är så jävla grå. Han har inga karaktärsdrag. Jag skulle t.ex. kunna heta "Snygg-Jakob" men va ska han heta? Tillsvidare får han gå under arbetsnamnet "Inga-tydliga-karaktärsdrag-Jacob".

På allmän begäran!

En bild på Samantha fox.

Mittstim tar paus.

Fan, jag sitter ofta och läser Mittstim och undrar hur jag uppfattas. Fan, jag misstänker att folk kan tro att jag är en tönt. Mittstim tar därför paus och återkommer så fort jag har kommit på ett knep att uppfattas som tuff. Jag vill vara tuff. Inte som Jerry Williams. Nej, nej, utan mer tuff som... som mig. Som mig själv! Adjö.

He's back!

Gissa om jag blev glad när jag snubbla över nyheten om att Larry David är tillbaka med "Curb your enthusiasm". Min favvo-serie. Förra säsongen, säsong 5, skulle vara sista. Sista avsnittet hette "the end" och Larry hamnade i himlen. Så att serien är tillbaka är väl lika oväntat som att det skulle släppas en "ännu nyare Testamentet".

Bild jag önskade inte fanns...

Gröna Lund förra sommaren. Med nypolerad panna satte jag mig intet ont anande i en liten djävulsmaskin vid namn "Vilda musen". Att jag valt vindjacka för dagen visade sig vara en miss.

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig

Igår träffade jag en vän till mig. Han är nyrik. Jag hade sett fram emot detta, funderat på vad han skulle bjuda mig på och så. Vi gick till en fin restaurang och jag beställde in kantarellsoppa till förrätt och sen lammytterfilé till huvudrätt. Vi åt och drack och jag lyssnade på hans nyrikedomar, kvinnoaffärer, framtidsplaner etc. Jag var exemplarisk, jag var fan briljant, som middagspartner. Jag skrattade högt åt hans berättelser, jag frågade nyfiket efter detaljer i hans historier och försökte ge han råd som utomstående. Notan kom. "Jag tar den", sa han. "Ja, tacka fan för det din nyrika djävul!", tänkte jag. Sen kom det: "Naaajs, då är det du som är skyldig mig drinkar för 500 ikväll, ska vi gå? Sitt kvar. Jag ska på toa först.".

Resten av kvällen fick jag springa fram och tillbaka till baren på tre olika ställen som en liten skrämd hjälpreda. Som min nyrike väns lilla hjälpreda.

Sparadiset

Jag och Liv tillbringade hela dagen igår på Hasseludden Yasuragi. Yasuragi är japanska och betyder "Den ädla konsten att tvätta sig". Jag valde att gå in i "det tysta" omklädningsrummet. Där får man inte prata. Endast jag och en man till i det stora tvagningsrummet. Vilket skumt ljus, sa mannen plötsligt. Jag tittade på honom och satte ett finger mot mina läppar. Som för att visa att jag menade det så fortsatte jag följa han med blicken. Till slut satte han på sig sina badshorts och gick. Väl ute vid kanten till den stora simbassängen så berättar Liv att simning det blir man väldigt svettig av. Jag sneglar åt sidan och ser en äldre kvinna stiga upp ur bassängen. Liv hade rätt. Det fullkomligt dryper av svett från kvinnans kropp. Inte så fräsht så istället går vi ut till de varma grunda polerna utomhus.

Senare testade vi på "Do In". Massage på sig själv. Liv ska självklart utmärka sig och fejkar att hon blir snurrig varvid instruktören avbryter passet för att kolla upp henne. Jag tar diskret två steg bort från Liv och himlar med ögonen tillsammans med en annan kvinna. För att vara på den säkra sidan så kollade jag upp Liv med jämna mellanrum resten av dagen, how you do'in?

Jag är ju inte direkt något serietidningsfreak men...

VM-matcher jag minns...

Sverige spelade mot Nigeria. Det var en helt otrolig match. Jag tror aldrig att jag sett två så dysfunktionella lag på en och samma plan. Ta till exempel när den rultiga och övertända svenska ytterbacken glider upp efter vänsterkanten och slår en felpassning som motståndaren i sin tur skickar vidare till en svensk spelare som totalmissar bollen och drattar på ända varvid en motståndarspelare skickar bollen rakt upp i luften. Cirka femton felpassningar senare så landar bollen till slut hos en friställd svensk anfallare som bara har att rulla boll i mål men träffar på ovansidan av bollen med sin underfot och en panikslagen målvakt lägger sig slutligen över bollen. Phuu!

VM i damfotboll går denna helg vidare in i slutspelet. Spännande!

Klaus läser högt

Vissa saker är när man tänker efter inte ett dugg roliga. Men på grund av hur de låter så blir de väldigt roliga. Som pruttar. Man brukar säga "the medium is the message". Gäller det pruttar också?

Här nedan kan ni höra hur detta inlägget plötsligt blir roligt om man byter "medium":

Kvitterat i 90:e minuten.

Det är ett helvete att vara gaisare. Man skulle ha blivit skomakare istället.

Jag har en talang

För ett par år sen upptäckte jag av en slump att jag är extremt bra på att se invalid ut. Från midjan och neråt. Jag är glad men samtidigt väldigt frustrerad över min talang eftersom jag sällan får briljera med den.

Inom mitt jobb så får jag ta emot priser emellanåt och det innebär oftast att jag ska gå upp på en scen till applåder och musik för att ta emot priset. Min tanke är att det här är ett perfekt tillfälle att visa upp min talang på. Jag tänker mig att jag hasar mig fram till scenen och uppför trapporna för att sen åla mig fram sista biten till prisutdelaren. Är dock lite orolig över att den metodiken kan vara för tidskrävande och att det blir en obekväm stämning bland publiken. Bot mot det skulle kunna vara att en medhjälpare helt sonika bär mig upp på scenen och sätter ner mig på golvet vid prisutdelarens fötter. Anywho... talangen är såpass imponerande att den förtjänar att visas upp inför en större publik.

Jag skrotar...

Så var det dags igen. Idag skrotar jag ett minne från en herrans massa år sen. Jag blir kallsvettig varje gång jag tänker på det så nu fåre fanemej va nog! Jag skrotar ett minne;

Jag skulle köpa kondomer en gång av hon den äldre på pressbyrån vid järntorget i Örebro. Jag var på helspänn och det var folk bakom mig så när hon ville se legg så flippa jag ur helt och sa gällt "Är du stööörd eller? Behöver man legg för att köpa kondomer!? Kom igen!" Hon tog en onödigt lång paus och sa sen "Nej, men när man betalar med kort". D'oh! Helt sant.

Ska verkligen bli jätteskönt att slippa det här minnet. Adjö!

Vi firar!

Det händer mycket i Mittstim (fortfarande osäker på om Mittstim är ett substantiv, verb, namn eller hur man böjer det så bare with me). Idag blir jag firad. Jag fyller inte år. Jag har inte namnsdag. Det är något annat som firas. Mer info följer...

Nu jävlar!

Vegetarisk sushi

Hej! En Hawaii utan ananas, tack.
Hej! En cheeseburgare utan ost, tack.
Hej! En whiskey on the rocks utan is, tack.

Backgammon

Det här är Andreas. När han föddes i Stockholm runt 1974 kunde han varken prata, gå eller borsta sina tänder själv. Därför är det smått fantastiskt att han drygt 30 år senare, mot alla odds, lärt sig att spela backgammon. Idag ska vi spela. Det är ganska trevligt. Ofta dricker vi kaffe och äter kakor. Andreas spiller mycket och kladdar med sina kakor. Jag låter han alltid vinna. "Ahh där fick du mig igen!" Säger jag och Andreas svarar alltid "Jag. Bäst." med sitt sluddrande tal. Efteråt följer jag Andreas till tunnelbanetåget och ser till att han kommer hem ordentligt. Han är enkel. Somliga skulle säga enfaldig. Men jag gillar han. Men framförallt gillar jag backgammon.

En halvdag med Åke.

"Hör du hur det sjunger i slangarna!? Hör du det!?" Åke va nypumpad och på ett strålande humör. Härligt.



Det var vackert här på udden. Men Åke vart rastlös och började häckla fåglarna. Trist.



Kuknästornet! Kuknästornet! Skanderade Åke. Trist.



"Ahh... Nu vilar vi lite" sa Åke och borrade ner sig i gräset. Åke stack två minuter senare då en enligt honom "viktigt grej" dök upp. Trist.

Behind the scenes

Jag jobbar på ett sjuhelvetes blogginlägg som ni förstår av bilden ovan. Men jag kan inte riktigt knyta ihop påsen.
Så jag lämnar det. Ni får smaka på ingredienserna men inte på rätten så att säga. Här är ljudet:

Motivlakering 2.0

Den här bilen stod och skämdes nere vid karlberg i eftermiddags. Otroligt.